Bodaholmsledens dag.

Kvällen lockade som vanligt många besökare som kunde gå tipspromenad, kasta pil och njuta av Ragnars kolbullar.

Här några lyckliga vinnare

Foto: Solweig Andersson

Då Birger Schlaug inte kunde komma till denna kväll pga sjukdom så blev Kjell och hans kompis blixtinkallade och räddade kvällen med bravur. Då regnet hängde i luften fick vi fylla magasinet istället.

Per Sörman bjöd torsdagskvällens drygt 120 besökare på berättelser om diktarna Dan Andersson, Nils Ferlin och Evert Taube och sjöng flera av deras låtar, både kända och mera sällan spelade, till gitarr- och concertina-ackompanjemang. I ett av sina extranummer tog han fram sin cittra, en amerikansk variant kallad auto harp, och han visade oss också prov på att han behärskar visslingens ädla konst liksom att hantera munspel samtidigt med concertinan. Att Per Sörman är skådespelare bidrog till att de anekdoter han framförde blev intressanta och gav ett bra underlag till visorna.

Text: Mari-Anne Mokvist
Foto: Marianne Åstedt

Årets kvällsutflykt gick till Högsjö, dit 48 Östra Vingåkare tagit sig för att få bekanta sig med Tunnbinderiet Thorslundkagge, och ingen verkade åka hem besviken över resmålet. Johan Thorslund, Sveriges ende tunnbindarmästare, presenterade oss för sitt företag och visade i stora drag hur hantverket går till med ett antal äldre verktyg, som han förvärvat på olika sätt och platser runt om i Sverige och Europa. Han redogjorde också för ekträets betydelse för lagring av spritdrycker och framhöll de svenska ekarna som det förnämligaste materialet för tillverkning av tunnor till svensk whisky. Framhyvlade ekstavar ur hundraåriga ekar ska ligga ute i ur och skur under två vintrar och två somrar för att mogna och vara färdiga att användas som tunnmaterial, och bara det förklarar hur tålmodig man måste vara för att få fram det rätta materialet till tunntillverkning. Numera har man industrialiserat framställningen av tunnor, men det går naturligtvis att få en handgjord produkt, om man så önskar och vill betala för det.

Johan Thorslund var en ambitiös ung man, som trots goda råd från äldre mera erfarna män bestämde sig för att bli tunnbindare och vi fick höra hans historia hur han redan i femtonårsåldern begav sig till Sveriges då ende tunnbindarmästare, Karl Lindblom på Gotland, för att få en inblick i hantverket. Efter studier i England fick han som 24-åring sitt mästarbrev i tunnbinderi, det första i den genren som utdelats i Sverige på 50 år. Att det är ett hantverk, som kräver mycket tålamod och engagemang, kunde vi snabbt konstatera, och alla var djupt imponerade av vad Thorslund lyckats åstadkomma hittills. Han har flera idéer om hur han ska vidareutveckla sitt företag,som han säkerligen kommer att genomföra.

Efter att ha fått se delar av fabriken samlades vi i Ekliggarnas sal och fick höra historien om hur 14 historiska ekfat ”hittat hem” till Högsjö, en ganska fantastisk historia, som inte många känner till i vår bygd.

Som avslutning på besöket samlades de som hade matsäck med sig i Kvarnängsparken och kunde inta sitt kaffe med ortens midsommarstång i blickpunkten. Vi vill också rikta ett tack till vår vänförening i Högsjö, Miljö och Kulturföreningen, som ställt sin stuga till vårt förfogande, ett erbjudande som vi dock inte behövde utnyttja på grund av de för oss välvilliga vädergudarna.

Text: Mari-Anne Mokvist
Foto: Marianne Åstedt