© pxDesign.se SiteLock
söndag, 19 maj 2019 09:50

Gökotta

Gökotta vid Näs gård Korp, trana och sångsvan var för 50 år sedan ödemarksfåglar som man under häckningstid sökte upp långt från bebyggelse på avlägsna myrar i Norrland eller bland bohusländska klippstup. Nu behöver man bara gå utanför knuten för att uppleva dessa mytomspunna och mäktiga fåglar.

Så också vid Östra Vingåkers hembygdsförenings traditionstyngda gökotta (den 25:e i ordningen sedan 1994) den 5 maj under ledning av Ingemar Ernberg och Bo Jansson. Kosan var i år ställd till ett återkommande mål, den vassrika och fågelvänligt grunda Nässjön. Solen sken visserligen från klar himmel men det var också en av de riktigt kalla frostmorgnarna som vi haft flera av under årets maj. Detta lade till viss del sordin på fågelkören och deltagarna fick intryck att våren nog bromsats upp i fågelvärlden. Varken gök, svala eller svartvit flugsnappare noterades. Förvånansvärt tidiga var däremot en rörsångare och en sävsångare sjungande i vassen. Men för att återvända till de stora dragen så har ju grågåsen trängt tillbaka kanadagåsen, snatterand håller på att bli vanlig i Östra Vingåkers viltvatten, gulsparven har återhämtat sig sedan många år, medan vi såg bara en stare och ingen fiskgjuse, två arter som minskat kraftigt sedan tio år. Varför?

Kaffe utan gök intogs på bästa utsiktskullen bland spelande enkelbeckasin och många sånglärkor, medan de första göktytorna underhöll från lövdungarna. De entusiastiska fjorton deltagarna noterade tillsammans 37 arter denna morgon, vilket motsvarar ett gott medelvärde för dessa tidiga majexkursioner.

Text: Ingemar Ernberg

torsdag, 24 maj 2018 09:25

Gökotta

Gökotta vid Botorpsängen med Östra Vingåkers hembygdsförening En strålande vacker söndagsmorgon i början av maj genomförde Östra Vingåkers hembygdsförening sin traditionsenliga Gökotta för 25:e gången, under Ingemar Ernbergs ledarskap.

Med utgångspunkt från sockenkyrkan promenerade vi mot Ramsnäs, och tog oss via en kort passage genom barr-blandskogen ner till Botorpsängen, numera en fågellokal av viss rang under namn Östra Vingåkers viltvatten. Medan sädesärlan vippade på skoltaket gol göken i väster redan vid avmarschen och hade därmed gjort sin plikt, faktiskt två dagar tidigare än genomsnittliga ankomstdatum. De flesta arter tenderar ju numer att anlända tidigare med svarthättan i topp 11 dagar tidigare än för 50 år sedan.

Värmeböljan hade just rullat in med resultat att de första sångarna anlänt talrikt, lövsångare, grönsångare och just, ett par svarthättor. Däremot syntes ännu inga svalor. Trastfåglar av alla de slag hördes från gran- och talldungarna inklusive rödvinge och -hake. Årets första trädpiplärka sjöng bland gulsparv, buskskvätta och bofink.

Nere på ängens vattenspeglar låg tre par av svarthakedopping under spelande enkelbeckasin och morkulla.

Några riktiga rariteter bjöds de 16 deltagarna inte på, närmast kom väl de diskret färgade snatterandparen med vita stjärtspeglar, tidigare en verklig raritet i vår byggd och två vackra skedandhanar med sina förvrängda näbbar och kontrastrika fjäderdräkt i vitt, ljusbrunt och mörkgrönt.

Ottekaffet intogs på en för ändamålet välanpassad fälld aspstock vid den gamla skyttepaviljongen i strålande sol. Totalt inregistrerades hela 41 arter, det nästa bästa “resultatet” någonsin och ssk noterbart med tanke på det jämförelsevis tidiga datumet.

ÖV hembygdsförening

Foto: Börje Eriksson

tisdag, 16 maj 2017 16:05

Gökotta 14 maj

Gökotta vid Fostorp

Östra Vingåkers hembygdsförening höll sin traditionsenliga gökotta i helgen. Den här gången var det 26 deltagare som traskade runt Fostorp och Lövhult. Där finns en varierad miljö med fågeldammar, åkrar, beteshagar, höga gamla träd och kärrskogar. Ledare för fågelskådningen var den eminente fågelkännaren Ingemar Ernberg. Han är såväl undervisande som underhållande! Jag vill påstå att han talar med fåglar på fåglars sätt och med lärde män på latin!

Den här gången var jag , Börje Eriksson, med på ottan och lät kameran få göra sitt jobb så gott det gick. Det visade sig inte bli någon enkel uppgift för den. De flesta fåglarna höll ett i mitt tycke väl överdimensionerat säkerhetsavstånd. Fotona är därför inte särskilt lyckade och det vill jag redan nu be om ursäkt för.

Vi vandrade vidare och hade sällskap av nyfikna kvigor. De fanns bakom stängsel men så fort de såg oss kom de springande för att beskåda fågelskådarna.

Vi kom så småningom fram till en liten sjö, Gölen.Där blev det dags för morgonens kaffepaus medan vi lyssnade till bofink, lövsångare och trädpiplärka. Medan vi avnjöt vår matsäck kom en storlom flygande och landade vid Gölens bortsida. Lommen fiskade där en stund.

Efter kaffet traskade vi tillbaka. Nu hade skedänderna dragit sig undan men däremot hade ett par svarthakedoppingar tagit plats på scenen. De var inte speciellt lättskrämda heller. Här visar en av dem hur man på bästa vis vårdar sin fjäderdräkt.

Då vi kommit tillbaka till bilarna gjordes en summering av de arter vi sett och hört. Då visade det sig att det fanns några fåglar, vilka kände sig bortglömda och nu kom för att få vara med. En stenskvätta satte sig långt bort på en av beteshagens stolpar och blev på så vis medräknad.

Snatteränderna, som simmade förbi oss, hade visserligen bråttom men de hann bli såväl fotograferade som räknade innan de tog till vingarna. När så morgonens fågelarter kontrollräknats visade det sig att vi fått ihop 41 fågelarter. Ingemar Ernberg avtackades därefter med tal och kram!

Text och foto: Börje Eriksson
Foto: Marianne Åstedt

 

lördag, 04 juni 2016 07:09

Gökotta 2016

Gökotta den 22 maj 

I år gjorde gökottan skäl för sitt namn. Vi 24 glada och pigga deltagare hann knappt stiga ur bilarna ute på Ramsnäset förrän göken välkomnade oss från tre olika väderstreck.

Vår ledare Ingemar Ernberg var i form och guidade oss sakkunnigt genom allt kvitter i buskar och snår. Rördromen har sällan hörts så tydligt ”blåsa i sin glasflaska” som i vassen vid Bodakvarnsån, näktergalen slog sina virtuosa drillar och kärrhökshonan seglade stolt över vassarna. Antalet identifierade fåglar uppgick till ca 35, vilket väl får anses som ett hyfsat resultat, trots att flera förväntade vårfåglar uteblev. I brist därpå fick vi lära oss mer om fåglarna och deras läten. Lövsångaren, vår vanligast förekommande fågel, lär finnas i ca 35 milj. exemplar här i Sverige, medan gökarna torde vara runt 80 000 under våren och sommaren.

Vid Blåsnäs, där vi med ägarens goda minne fick inta vår medhavda matsäck, upptäcktes en ruin, som kanske varit grund till en undantagsstuga eller den första byggnaden vid Blåsnäs. Denna gemytliga morgon avslutades vid ängarna runt Stubbetorp alltmedan gökarna fortsatte sitt galande.

Text: Mari-Anne Mokvist

Sida 1 av 3